lanstinget och känslostormar

Förkyld som en loppa är man
men ändå är man tjurig som synden och
piskar sig själv att gå hemifrån till jobbet
Så får man väl nästan skylla sig själv
Promenader har alltid vart mitt sätt att
rensa mina tankar
Jag finner oftast dom flesta svaren när
jag är ute och rör på mej.
tystnaden och mina egna tankar,gör att jag finner ro
på något sätt

Om man finner något intressant,så visar man väl det?
och tar reda på mer
Lägger man det åt sidan
utan att blinka
så var det nog inte så intressant
jag tolkar det så ;)

Oj vad jag fick stå upp för den personen jag jobbar hos igår
Fick tom med bli förbannad
Att få sin röst hörd när man är handikappad är
Inte det lättaste
Att därimot bli överkörd totalt och inte lyssnad på
är OTROLIGT vanligt!
Tycker det är förjävligt att lanstinget bara ser till funktion
och inte ser till hur en person MÅR psykiskt av vissa saker
Det är inte lika viktigt,hur fan kan man säga så
utan att skämas????
ska man skratta eller gråta
jag väljer att hjälpa honom och kämpa för hans sak  ;)
som andra kan se som vardagliga saker man
ej ens tänker på
Blev bara tvungen att ställa vissa mot väggen igår
kan inte hålla käften när jag ser en människa bli överkörd totalt
jag är en sådan som älskar att ge av mej själv
Det känns bra i mitt hjärta,att hjälpa någon annan att
kunna få lite mer liv...i sitt liv
starka ord och funderingar,jag vet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback