Trappan

Just nu känns det som om jag gick in
i en återvändsgränd
Som om all luft gick ur mej totalt
Jag tänker inte vänta i evigheter på att
göra längre kliv framåt
Och du låter mej lätt bara.....gå
Som om det var ett sånt hemst beslut
Något som skulle dra ner dej totalt
Och du skulle bli en sämre människa
i familjelivet vi redan har???
Ber jag om det ouppnåerliga??
Ber dej dela min framtid
som familj med det vi har
och det vi får
Inte om att du ska stympa dej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback